måndag 28 december 2015

Walking down Memory lane

Använder mellandagarna till att försöka skriva en bok som ska innehålla historierna om ur det gick till när vi införde medarbetarstyrning på Freys Hotel, Komanco, Excosoft,Tuff och Mötesbokarna. 
Det är en utmaning att förflytta sig tillbaka i tiden till 1999 då vi gjorde Freys. 
Jag är glad att jag var ganska duktig på att skriva dagbok och dokumentera på andra sätt, annars hade det varit svårt för en sån som jag, som oftast bor och lever i framtiden. 

Har hittat en ovärderlig resurs i Joakim - en IT-företagare som är lika besjälad av nerifråntankarna som jag. Jag lät honom läsa ett kapitel och fick så otroligt värdefull feedback att jag kunde omarbeta helt utifrån den, med ett mycket bättre resultat. 
Har så många resurser omkring mig som kan läsa och ge feedback, att om jag använder alla är jag ibland är rädd att jag får så mycket att jag går vilse och tappar bort mig. Glad över att jag snubblade över en sån stjärna.

onsdag 28 oktober 2015

Framtidens organisationer är redan här

                         
Förra veckan hade jag förmånen att delta i en konferens här i Stockholm som handlade om ledarskap, alternativ till hierarkiska organisationer och agilt arbetssätt.
Det var flera intressanta föredragshållare bl. a James Priest som lär ut ett ohierarkiskt sätt att fatta beslut på – sociocracy och Meri Williams, teknikern som i stora organisationer skapat agila team, som använder sig av agila metoder och som därmed har blivit expert på att leda team ohierarkiskt. Den jag var allra mest nyfiken på dock, var Jos de Blok från Nederländerna som från grunden byggt en helt platt organisation med 9500 självorganiserade sjuksköterskor.

Konferensen hade samlat drygt 120 nyfikna deltagare från olika organisationer och det stod väldigt klart från start att här behövde inte någon övertygas om fördelarna med ”platt” organisation, och därmed blev samtalen och diskussionerna väldigt avancerade och intressanta istället för att bli en argumentation om ”antingen-eller”.
Jos de Blok var key note speaker och berättade om hur det gick till att bygga upp sjukvårdsorganisation med 7 % over head-kostnader och helt utan chefer, och hans föredrag innehöll emellanåt fantastiska one-liners!
Även om det är svårt att återge innehållet i en konferens genom en kortare text vill jag ändå dela med mig av några uttalanden från dagen. Huvudarrangören Agile People har också lovat att lägga upp en del videor från konferensen.

Meri Williamson om arbetsplatser:
“Am I respected and rewarded here? Can I be myself and succeed here? I call this inclusion”

“I choose to believe that people come to work wanting to be brilliant!”

James Priest om implementering av ett agilt arbetssätt:
“You can’t mandate agile principles and practices into an organization. You can only invite the people to join”

Och sedan Jos de Blok:
“Never mix two leadership paradigms. If you believe one is better, use it all the way”

”I don’t think we need management, I think we need organizational talent”

”I blog, we see what the comments from our people are – and when we see direction emerge, we make that the policy”

“We introduced the Omaha system focusing on outcomes rather than on hours spent. This is now the standard in the whole of Holland”

“We realized we could reduce complexity for nurses with IT. So we started an IT company. In order not to bother the nurses”.

”The clients need to be in control. In healthcare it’s easy but wrong to take over control from patients”

“No strategic notes. No policy notes. If you don’t do it. You won’t miss it. Try it! Nobody is asking for it”.

Jos de Blok om varför han undviker hierarkier:
”If someone is telling you what to do at home, what’s your reaction?”

“Pay for results and you get results. Pay for hours and you get hours.”

”It’s not getting rid of management, it’s getting rid of managers”

Det roligaste ögonblicket stod den excellente moderatorn Tommie Cau för i följande interaktion med Jos de Blok:
– So it’s a three step process? (Tommie)
– … I never think in linear processes. (Jos)
– Oh, sorry, I’m a consultant! (Tommie)


agilt arbetssätt, platt organisation, agila metoder

tisdag 28 oktober 2014

Bra Lottie!

Lottie Knutsson intervjuad av DN lördag 25 okt pratar klarspråk om hur det kan vara på arbetsplatser.

"Vi tar väldigt mycket på jobbet. Man är kanske frånskild, det är ont om jobb. Då är det inte så himla lätt att resa sig och säga: Fuck you, psykopatchef. Du är den sämsta chef jag har haft i mitt liv. Ett tag funderade Lottie Knutsson på att kalla sin bok "Överlevnadsguide i kontorsdjungeln". Dagens arbetsplatser lider enligt henne av ett normativt förtryck. Vi är så måna om att passa in i hr-mallen, om att vara flexibla och anpassningsbara anställda, att vi blir intoleranta mot egensinniga och yviga personligheter. -Det här är tabu, det får man inte prata om i Sverige, men bara på den tid jag har jobbat märker jag skillnad. Det fanns mycket starkare personligheter förut. Vart har de tagit vägen, folk som vågar sticka ut? säger Lottie Knutsson."

måndag 22 september 2014

Snabbt onödig




Fick nyligen två mail från två olika kunder:
Mail från kund 1:
Jag har lyft frågan om din medverkan i mitten på oktober. Men ledningen tycker att du har gjort ett så bra jobb att det inte behövs.

Mail från kund 2:
Vi har kommit långt i vår "process" och jag känner mej faktiskt riktigt stolt över vad som åstadkommits. Vi hade möte med alla enhetschefer igår och känslan var att det vi håller på med är förankrat i chefsleden. Jag kan också säga att det är tack vare den hjälp vi fått från dej att vi kommit så långt.

Det är precis som det ska vara, jag och mina kollegor älskar att fort göra oss onödiga, dvs utlösa bra ledarskap som består när vi gått hem.

onsdag 9 juli 2014

Visste det - ser det därute

Nästan hälften av alla svenska medarbetare vill byta jobb. Främsta anledningen: dåligt ledarskap.
Källa : Kelly Workforce Index

onsdag 12 mars 2014

Läste i bladet att man på en arbetsplats där två verksamheter nyligen slagits ihop noterat att stämningen var så infekterad att kollegorna slutat hälsa på varandra. Lösningen på det var att högsta lednigen utfärdade en order om att alla var skyldiga att hälsa på varandra. De påstod att allt var mycket bättre nu. Tillåt mig tvivla:)

onsdag 29 januari 2014

Myten om motivation

Att myten om motivation sitter så fast! Trots samstämmig forskning om vad som ger motivation fortsätter organ som utger sig för att vara experter på ledarskap envist att sprida myten vidare. I Svd som har samarbete med Tidningen Chef kunde man nyligen läsa om en chef som blev utbränd. ”Han (chefen) hade allt svårare med entusiasmen som krävdes för att motivera medarbetarna”. ”Jag kunde inte gå ut till medarbetarna och säga: nu gör vi det här, det ska väl bli roligt? Jag kunde inte säga det på ett ärligt sätt”.

Jag blir uppriktigt ledsen över att chefer pumpas fulla med den här myten att det är deras entusiasm som ska motivera medarbetarna. Det fungerar ju inte så. Och cheferna bränner ut sig. På vårt seminarium ”sluta motivera dina medarbetare” kan man bland cheferna i publiken höra en samfälld utandning av lättnad när vi med underbygd forskning visar att det är HELT OMÖJLIGT att motivera någon annan med sin entusiasm. Du kan möjligen inspirera, men den inspirationen räcker en stund och kräver ständig påfyllning för att ha någon långtgående effekt och ger dig ett heltidsarbete av dig som inspirationsalstrare om du har fler medarbetare. Du som chef blir avgörande för att upprätthålla drivkraften i teamet. Bestående, äkta motivation däremot kan inte ”överföras” genom att din entusiasm spiller över på dina medarbetare. Det är en myt. Det du kan göra som chef är att skapa bra förutsättningar för medarbetare att alstra egen motivation.
Förutsättningarna för hög motivation är
1. Hög grad av påverkanskraft, delaktighet 
2. Möjligheter att blir skicklig på det man gör 
3. Känsla av meningsfullhet.

Hur ska vi få död på den här myten?

måndag 30 december 2013

Citat inför det nya året

"Man måste sätta in sitt intresse, sitt lif, sitt blod i den tid som är, för att kunna verka för den tid som kommer, och viss är att utan entusiaster, utan sådana som tro för mycket, som begär allt, som hoppas allt, som ser stjärnor där andra bara ser fläckar, kommer man ingen vart".
Alfhild Agell 1849-1923

måndag 9 december 2013

Ledarskap i skolan

Efter PISA-rapportens resultat debatteras skolan för fullt. Jag håller med Johan Steinberg om att det ofta är fel frågor som ställs. 

Tuff var senaste igår på en skola och tränade lärarna i coachande förhållningssätt. Ledarskap både i klassrummet och i skolan i sin helhet vill vi lägga till som ytterligare en fråga till dem som Johan tar upp. 




fredag 22 november 2013

Inspirerande chefer

För ett tag sedan träffade jag två personer med en gedigen chefsbakgrund som gjorde mig inspirerad och lycklig. 

Malin Trossing som gång på gång, i olika stora organisationer, utövat ett ledarskap som gjort att hon nästan blivit överflödig, vilket för mig är ett kvitto på att man behärskar ett långtgående coachande ledarskap i praktiken. 


Madelene Schyllert, HR-ansvarig på Dialect, berättade om sin genom åren tillägnade förmåga att vara lugn i upphettade, hetsiga arbetsklimat där alla är upprörda. Det är inte många av oss som är födda med den förmågan, och vår kultur lär oss inte direkt att tala klarspråk på ett självklart sätt. Därför blir jag så glad när jag stöter på personer som insett vikten av att ta obehaget som det innebär att träna sig på dessa centrala kommunikationsförmågor. 

Det finns nämligen inga behagliga genvägar...

fredag 18 februari 2011

Kapitalismen behöver förnyas

Jag var på en föreläsning i veckan som handlade om styrelsearbete. Mot slutet räckte någon upp handen och en sur gubbröst hördes: - Vi har inte hört någonting om den enda uppgiften styrelsen egentligen har: att berika ägarna. Jag förnam en fysisk obehagskänsla i hela kroppen och tänkte för första gången i mitt liv: Jag kanske är socialist, egentligen….

Nej, det är jag ju inte. Jag tror på den goda kapitalismen men saknar närvaron av den i vår tid.

Som på beställning fick jag ett mail med en färsk artikel från Harvard Business Review med titeln Capitalism for the Long Term skriven av Dominic Barton.

Barton menar att kapitalismen fungerar men att det är dags att reformera den eftersom den är på väg att gå över styr framförallt i sin kortsiktighet. Man måste ha ett helhetsperspektiv där man tar hänsyn till fler intressenter än bara aktieägarna. – Inget av detta är nya tankar, säger Barton, det nya är att det är bråttom med en förändring.

Jag söker själv riskkapital till en verksamhet som bygger på långsiktighet och där det är viktigt med etiska värderingar och rimliga avkastningskrav. Blir våldsamt trött på många i som  styrs av är kvartalstyranni och orimlig girighet. Gammalt och uppanvänt.

Här är artikeln
http://hbr.org/2011/03/capitalism-for-the-long-term/ar/pr

torsdag 10 februari 2011

Häpnadsväckande information

Martin Ingvar, professor i neurologi säger: "Hälften av dem som är borta från jobbet har ingen biomedicinsk diagnos, frånvaron bygger på symptom och upplevelser, det är inte sjukdom vi talar om. Därför gäller det att komma fram till vad som styr vår upplevelse av vår egen hälsobild, inte minst av ekonomiska skäl. Det här kostar 50-100 miljarder spänn, mer än en snabbjärnväg till Hamburg. Varje år."

För mig låter detta som en tickande samhällsbomb som vi som samhälle kanske skulle försöka desarmera.

lördag 27 november 2010

INGVAR!

Igår var jag på musikalen Ingvar - en möbelsaga på Malmö Stadsteater. Jag måste få berätta att det var en helt fantastisk föreställning som berörde på flera plan. Ensembeln var skicklig på en nivå som sällan ses på en svensk scen. Dessutom var de helt samspelta och varje aktör var en stjärna i sig, ingen stack ut som bättre än de andra, alla var helt outstanding. Textförfattaren är ett geni! Musiken och sången världsklass! Tyvärr var det sista föreställningen och jag är så glad att jag via ett tips åkte ner från Stockholm får att se den. Hoppas den tas upp igen och till exemple kommer till huvudstaden.

söndag 21 november 2010

Mentor & Coachkonferens i Dublin



Nyss hemkommen från en stor konferens i Dublin med coacher från hela Europa.
emccouncil.org
Vi lyssnade bland annat på Marian Harkin irländsk ledamot av Europaparlamentet som verkligen förmedlade karaktären av det chocktillstånd Irland befinner sig i just nu. Förutom att hennes budskap till ledare var att skaffa sig en coach, pratade hon om samhällsförändring på ett sätt som var ovanligt inspirerande för att komma från en politiker.
Vår workshop om arbetsmarknadscoaching kändes väldigt relevant då en stor andel av deltagarna kom från UK och Irland, där det verkligen är kris när det gäller sysselsättning.

Inte en dag för tidigt.....

att ändra bemötande och inställning till nyanlända. När jag coachade nyanlända på nittitalet som var klara med sin SFI var jag helt bedrövad hur man kunde få människor så totalt passiviserade på så kort tid.

söndag 14 november 2010

Träffsäkert

Pontus Schultz har förmågan att vara träffsäker i sin analys och också helt orädd för att utmana. Här skriver han om korruption www.va.se/asikter/bloggar/pontus/2010/11/08/den-mjuka-korruptionen/

söndag 7 november 2010

Min entreprenörsidol

Sir Richard Branson dök upp i London. När jag ska ta stora riskabla steg i mitt företagande, eller är i annan företagarutmaning tänker jag alltid på Richard. Jämfört med mina små utmaningar satte han sig ofta i fruktansvärt utmanande situationer.

söndag 31 oktober 2010

Underbart citat av Oprah

"The greatest discovery of all times is that a person can change his future merely by changing his attitude"

OPRAH WINFREY

torsdag 7 oktober 2010

Yvon Chouinard

Många artiklar har skrivits om entreprenören som grundade Patagonia Yvon Chouinard. Hittade ytterligare en i en gratistidning på flygplatsen. Här några underbara citat av honom ur artikeln:

"businessmänniskor som ringer till kontoret för att kolla om allt är OK, är bara rädda för att de inte betyder så mycket som de inbillar sig."

"management by abscence"

"På Patagonia finns många anställda med sådan personlighet att många företagspsykologer anser att de inte lämpar sig för att jobba på ett företag, än mindre vara anställda överhuvudtaget."

tisdag 5 oktober 2010

Ikväll har jag varit på föräldramöte. Inte riktigt min favoritsysselsättning i vanliga fall, men på yngste sonens särskola är det annorlunda. Jag blir alltid fylld av känslor som tacksamhet, ödmjukhet, beundran när jag träffar det team som jobbar med min son och sex andra barn. Tacksamhet för att jag lever i ett land och i en kommun där det är en självklarhet att ge barnen de resurser och förutsättningar de behöver för att utvecklas till sin fulla potential. Ödmjukhet inför det tålamod och de kunskaper teamet och individerna i teamet tillägnat sig. Beundran för de stora ambitionerna med verksamheten, det grundmurade åtagandet för varje barns framtid och det konsekventa, metodiska vardagsnötandet av "empowerment" i dagens alla stunder som jag är övertygad gör en sådan skillnad för barnens hela liv. Jag som dagligen vistas på arbetsplatser där agendan inte sällan påverkas av prestigejakt, barnsliga konflikter eller haltande ledarskap blir så imponerad av denna arbetsplats som så totalt genomsyras av barnens bästa och där allt "trams" får stå åt sidan för visionärt hårt arbete fokuserat på andras framgång.